Bildåre med kambodjansk magsjuka

Morgonen börjar riktigt bra. Maken bortrest och jag vaknar i god tid för att väcka barnen, duscha, tända ljus på frukostbordet, fixa med frukost, gå ut med hunden, diskutera klädval med dottern etc. Ska på ett mycket viktigt möte kl. 9.00 inne i centrala Göteborg. Då menar jag mycket viktigt möte med ett stort företag som jag och min affärspartner är mycket laddade inför. Vi ska träffa två viktiga huvudpersoner i bolaget som ska bjuda oss på frukost på för att diskutera ett mycket spännande ev. uppdrag. Jag har tänkt till lite extra kring mina kläder, skor, örhängen etc och känner att jag har koll på situationen. Lämnar på dagis ca kl 7.50. Nöjd med mig själv kommer jag t.om ihåg att ringa vaccinationsstället för att kolla familjens vaccinationer inför vår julresa när de öppnar kl. 8.Tänker att jag och min kollega nog hinner ta en god kopp te och prata lite innan vårt möte börjar.
Efter ca 5 minuters bilfärd får jag en känsla av att jag ev. inte släckt de där ljusen på köksbordet. Kan inte släppa tanken och gör en u-sväng strax innan jag kommer till E6, samtidigt som jag har vaccinationsstället på telefon. Stearinljusen var släckta.
Har nu 60 minuter på mig in till Göteborg, tänker att jag får köra på lite extra ifall det skulle vara lite seg trafik i regnet. Vid Lindome börjar köerna. STOR olycka vid Astra. Kommer knappt framåt alls. Kl. 08.28 ringer min kollega och frågar lite lätt ansträngt var jag är. Hon har hittills suttit själv i mötet som börjar KLOCKAN 8!!!! Min puls skenar, jag känner hur deodoranten jag har funkar dåligt. På riktigt försöker jag se hur bred vägkanten är och tänker jag måste sätta på varningsblinkers och köra där, men funkar inte. Tar efter en lång stund Mölndalsvägen och kör som en biltjuv mellan filerna. Vet inte hur många som tutar, jag har bara min potentiella jätte-kund för ögonen. Strax efter Korsvägen väljer jag vägen över en kraftig kant som skiljer bussfilen och bilfilen. Det låter väldigt mycket om mina fälgar och jag tänker att börjar bilen köra snett pga punktering så tar jag och ställer den och springer sista kilometern. När jag står och väntar en evighetslång stund vid busstrafikljuset vid korsningen Berzeliigatan/Södra vägen inser jag till slut att trafikljuset nog inte känner av min Sharan och jag måste helt enkelt köra mot rött (eller ”S”). Funderar på vad jag gråtande ska säga till polisen när de stoppar mig. Blir ej stoppad. Toksladdar till slut in på parkeringen framför hotellet där vi ska ha vårt viktiga möte. Tänker att jag får ta den parkeringsbot jag kommer få när jag inte betalar, bara jag åtminstone hinner hälsa på de där två viktiga personerna min kollega nu suttit med själv i drygt en timme och mötet är garanterat slut vilken sekund som helst. De är lugnet själva när jag kommer inrusande med håret på ända så jag tar mitt förnuft tillfånga och går ut igen och lägger på parkeringspengar som räcker 50 minuter.

Har sedan ett mycket bra och trevligt fortsatt möte. När vi går ut från hotellet står en lapplisa vid min bil och har börjat skriva, jag har överskridit tiden med ca 11-12 minuter (10 minuter är godkänt). Hon avslutar sitt skrivande när jag kommer rusande och hysteriskt vrålar ”här är jag, här är jag!!” och hon säger att det är OK. Jag känner att det kan nog bli en fortsatt bra dag ändå. Men kanske ska skaffa mig en starkare deodorant trots allt, även om jag aldrig mer kommer välja bussfilen med tre decimeter hög skiljekant. Och kanske inte heller bete mig som att ett viktigt affärsmöte gäller livet, fast det kändes så just då faktiskt. Är något speciellt med att vara egenföretagare tror jag.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s